Från intention till handling: Forskare undersöker lokala effekter av insatser för ungas psykiska hälsa

Psykisk ohälsa utgör en betydande del av sjukdomsbördan i Sverige och andra höginkomstländer, och är särskilt allvarlig när den börjar redan i barndomen. Snart lanseras Sveriges första långsiktiga nationella strategi för psykisk hälsa och suicidprevention. Strategin betonar vikten av att främja både nuvarande och kommande generationers psykiska välbefinnande och att bygga socialt hållbara samhällsstrukturer.

Ett pågående Forte-finansierat forskningsprogram undersöker nu vilka samhällsinsatser som finns kring barns och ungas psykiska hälsa, genom att systematiskt undersöka hur policy omsätts i praktik, vilka effekter det ger på lokal nivå och hur en långsiktig strategi påverkar arbetet.

Maria Fjellfeldt, universitetslektor och docent i socialt arbete vid Högskolan Dalarna, är en av forskarna i projektet och har lång erfarenhet från arbete med policyimplementering inom området psykisk hälsa. Något hon har uppmärksammat är att många handlingsplaner och policydokument har intentionen att arbeta förebyggande, men att insatserna ofta kommer för sent.

– Aktörerna har inte hunnit arbeta förebyggande eftersom det har funnits akuta behov att hantera. Man har varit tvungen att släcka bränder i stället för att vattna gräsmattor.

Maria har också utvärderat Folkhälsomyndighetens policy och fördelningen av medel för suicidpreventivt arbete under 2023 och 2024. Resultaten är än så länge preliminära, men visar på en positiv utveckling.

– Vi har också diskuterat resultaten med representanter för intresseföreningar. Det finns ett stort värde i att arbeta nära dem som forskningen berör, så att vi forskare inte befinner oss på en annan planet, säger hon.

Det pågående forskningsprogrammet, som löper fram till 2029, inkluderar flera delprojekt som kartlägger hur kommuner arbetar med barns och ungas psykiska hälsa, vilka resurser som satsas på barn och unga och hur insatserna påverkar dem. Ett delprojekt undersöker hur kommunernas handlingsplaner eventuellt förändras med en ny strategi.

– Vi vill få ett ”före och efter”-läge att ta spjärn mot, förklarar Maria.

För att förstå hur implementeringen fungerar i praktiken genomförs intervjuer med nyckelpersoner i ett antal kommuner. Samtidigt skickas enkäter till barn och unga för att undersöka om de har tagit del av några evidensbaserade insatser för psykisk hälsa.

– Vi vill se om insatserna faktiskt når dit de ska, eller om de fastnar någonstans på vägen.

Den kommande nationella strategin har som mål att stärka kunskapsutvecklingen inom området psykisk hälsa. Här är suicidprevention ett delmål som man vill uppnå genom till exempel en närmare koppling mellan forskning, policy och praktik. Maria betonar vikten av denna växelverkan.

Det här är på ett sätt historiskt, och det finns en stor kunskapslucka att fylla kring vad en långsiktig strategi kommer att innebära.
Maria Fjellfeldt

– Forskning, policyskapande och praktik har olika ansvarsområden, men vi strävar ju efter samma mål och det är att nå ut och göra skillnad, säger Maria och tillägger att hon också märker en tydligare styrning mot att forskning och policy ska komma samhället till del.

Hon ser fram emot vad den långsiktiga nationella strategin ska leda till.

– Det här är på ett sätt historiskt, och det finns en stor kunskapslucka att fylla kring vad en långsiktig Det här är på ett sätt historiskt, och det finns en stor kunskaps lucka att fylla kring vad en långsiktig strategi kommer att innebära. Hittills har man arbetat ett år i taget.

Hon funderar också på hur grupper med komplex psykiatrisk problematik, som tidigare har varit prioriterade, ska hanteras nu i och med det bredare folkhälsoperspektivet.

– Det svänger mellan olika behov. Ska man arbeta förebyggande och främjande eller med dem som behöver mer stöd? De behoven behöver visserligen inte motsäga varandra, men jag funderar på hur man gör de prioriteringarna när vi får en bredare strategi. Där finns både en oro och en förväntan.

Text: Johanna Aggestam